atvanster

Var och såg Morrissey i måndags i ett varmt Göteborg.
Känslorna inför spelningen var blandade trots allt, jag har älskat mannen sen jag såg honom första gången på ett blött Hultsfred 2004, just då var jag där framförallt för ett helt annat band och såg mer Morrissey som en rolig bonus. Men det var något som hände där, den där blöta kvällen 04, jag blev förälskad i en man som beskrev mina känslor precis som jag kände dem och det fanns en kompromisslöshet i hans sätt som jag inte känt sen jag blev knockad av Broder Daniel något år tidigare. Broder Daniel var för övrigt ända bandet som just vid det tillfället betydde något för mig. Henrik Berggren var och är en av få människor som fått mig att känna mig levande, han har alltid lyckats trycka på mina svagaste punkter i sina texter och jag kan därför inte sluta älska honom, trots att jag borde ha slutat göra det för flera år sedan.

Efter att ha älskat Morrissey och hans sätt att uttrycka sig i flera år fick jag äntligen chansen att se honom igen i måndags och det är här vi kommer till grejen.
Låtlistor och sådant känns överflödigt och det överlämnar jag till min andra blogg (omvandstatistik.blogg.se).

I en publik som vad jag upplevde det bestod av mestadels män har jag aldrig upplevt en sådan homoerotisk känsla i hela mitt liv.
Ja ni har sett bilderna på tjejerna som skriker när The Beatles klev upp på scenen en gång i tiden, samma skrik hördes ifrån män i alla åldrar just denna kväll.
Alla män runt om kring mig kramade varandra och betedde sig som 14 åringar tjejer som nyss sett någon ”idol artist”. Det var totalt kaos och när Morrissey gång på gång slet av sig skjortan på sitt klassiska sätt blev det ännu mer kaos de slängde sig efter de små tygbitarna som om de vore religiösa ting. Och min fråga är om inte vi kan lära oss någonting av det här?

Jo att det är okej att älska vem som helst oavsett kön eller läggning, det är det som fascinerar mig så oerhört mycket just med Morrissey, för han får människor att förenas som människor inte för deras läggning. Om man på något sätt kunde överföra detta på det vardagliga livet skulle världen se helt annorlunda ut. Jag menar inte att vi skall ta efter Morrissey på allt han gör eller säger, det jag menar är att han är en förebild för den moderna människan. Det finns inte längre några som helst regler för hur ett äktenskap skall vara, man och kvinna, kvinna och kvinna eller man och man, det spelar inte som helst någon roll.
Och just här tycker jag han spelar en väldigt stor roll. Han får människor att älska människor inte för vilket kön de har och det som är mest intressant är att han inte gör någon stor grej av det. I historien finns det många stora kämpar för både jämställdhet och lika könade äktenskap men det finns ingen som har lyckats få det att känna det så naturligt som just Morrissey. I Morrisseys värld finns inga regler för hur kärlek skall vara eller inte vara där är kärlek bara något som man känna med en människa, precis som det är i verkligheten och det är så otroligt vackert och lärorikt.
Jag vet inte vad det är för fel på värld idag, men allt handlar om att vi skall uppfylla vissa regler och krav, oavsett om det handlar om just förhållande eller om karriär, allt skall göras på ett speciellt sätt och följer vi inte dessa osynliga regler upplevs vi som konstiga och onormala. Inte undra på att det är så pass många som mår dåligt idag. Det går inte att leva ett liv fullt av regler, det går inte att leva ett liv där osynliga måsten förpestar vår vardag. Någon gång säger det stop, det behöver inte göra det när du är 22, 30, 40 eller för den delen 50.
Vi måste stanna upp och titta varandra i ögonen och fråga oss själva om vi vill leva i en värld där allt handlar om krav och regler som vi själva tillsammans med våra förfäder skapat bara för att vi anser att en lyckad människa ska vara på det sättet. Allt blir inte bättre bara för att vi får mer pengar, kommer på fyndiga uppfinningar som får vårt liv att bli mer och mer bekvämt.
Vi måste stanna upp och känna oss mänskliga.
Om vi fortsätter leva våra liv på det sättet vi lever idag kommer det sluta med en förskräckelse, livet går inte ut på att bli bättre än sin granne, livet går inte ut på att bli kändis och bli ihågkommen för att man var med i en dum dokusåpa på 00-talet.
Framförallt handlar inte allt om media, vilket folk verkar tro idag.
Låt mig ge er några intressanta exempel.

Melodifestivalen är ett av de största mediala spektakel som händer i vårt avlånga land, låtar och artister skrivs upp till skyarna och experter tipsar om vilken låt och artist som skulle gå bäst hem i Europa, därefter röstar folket just på denna artist, bara för att media påstår att de har rätt. Medias uppgift är att bevaka och rapportera om vad som händer, inte att tycka saker, tycka saker kan man göra i krönikor men inte mer.
Ett annat intressant exempel.
Valet 2006.
Moderaterna går ut med att de bildat Allians för Sverige tillsammans med de andra högerpartierna och får därför stod plats i media. Överallt står det om ”Nya Moderaterna” och deras poltik och det skrivs på ett sätt som får vänsterpartierna att verka mossiga och omoderna. Det skrevs aldrig rakt ut men tittar man på vilka som fick mest plats upplevde jag som vanlig åskådare att just Allians för Sverige fick mest plats, för de var något modernt och nytt.
Vad har detta då att göra med en Morrissey konsert i Göteborg en somrig dag i juni 2009, jo att vi idag är styrda av regler över hur något skall vara, det är inte regler som står skrivna i någon lagbok, det är regler som vi skapat själva igenom att låta samhället bara fortsätta utvecklas utan någon som helst eftertanke, vi har skapat ett ideal för hur något skall vara och det lever vi efter oavsett om vi vill det eller inte. Dessa ideal håller på att få förödande konsekvenser då jag tillsammans med min och mina kommande generationer mår allt sämre och sämre eftersom vi har massa regler att följa som vi egentligen aldrig velat skapa eller för den delen varit med och skapat. Hajar ni?
Det sägs att vi har alla möjligheter i världen och jo det vi, men det är möjligheter som har en sur eftersmak av regler som vi alltid måste följa.
Därför anser jag att Morrissey är en förebild för vi behöver faktiskt inte vara något mer än just människa.

Läser i tidningarna om Jan Björklunds förslag på hur grundskolan skall bli bättre och jag kan inte bli annat än mörkrädd. Folkpartiets ledare vill inte bara att kunskap skall bli en klassfråga, han verkar dessutom njuta utav att stöta ut dem som redan är utstötta ännu mer.
Låt oss titta på några exempel.

Björklund  och regeringen vill att: Elever som stör eller som beter sig olämpligt ska kunna stängas av, efter beslut från rektorn.
Du har inte funderat att titta på vad som ligger till grund varför eleven i fråga är stökig och störig i skolan? Det finns alltid en anledning till varför en elev beter sig på ett visst sätt, igenom att stänga av stökiga elever stänger man också ute dem ifrån samhället vilket i sin tur kan leda till större problem i framtiden. Det här är både fel och skrämmande. Istället för att eleven kommer på fötter kommer detta sannolikt leda till att eleven i fråga ställer till med ännu fler problem eftersom ingen ser eller lyssnar på honom. Jag menar givetvis inte att man skall försvara de elever som stör och förstör i skolan men det gäller att se till helheten och fråga sig varför vissa elever beter sig som de gör. Med folkpartiets skolpolitik kommer klyfterna växa ännu mer och klassamhället kommer bli tydligare och tydligare. Igenom att lyssna på eleven gör vi både samhället och personen i fråga själv en tjänst. De snabbaste och enklaste lösningarna är inte alltid de bästa även om det kan se ut så till en början. Igenom att arbeta långsiktigt kommer problem att minskas ju mer rutin vi får, dessutom skonar vi de elever som hamnat snett ifrån att gå sig ännu längre ner i fördärvet.

Björklund och regeringen vill: Införa antagningsprov till elitklasser i teoretiska ämnen, som matematik och naturvetenskap.
Elitklasser bidrar bara ännu mer till det s.k. klassamhället där vissa människor får bättre möjligheter än andra. Det finns ingen som helst rättvisa i det här någonstans. Givetvis skall elever som är extra duktiga på vissa saker i skolan få stimulans men inte igenom en uppdelning av ”bra” och ”mindre bra” elever. Det skulle istället kunna skapas grupper på skolan för elever som har lättare för exempelvis matte, precis som det finns grupper för elever som har det lite svårare, på det viset uppmuntras eleverna på ett kreativt och konstruktivt sätt. Elitklasser skulle också medföra vissa sociala svårigheter.
I grund och botten handlar tycker jag skolan handlar om att alla skall ha lika möjligheter och med elitklasser försvinner denna tanke, barn kommer sållas redan på lågstadiet och det kommer bli svårare för medelmåttorna och de som ha svårt för det i skolan att ta sig fram, alla skall ha lika möjligheter.
Gemensamhet ger styrka.
Björklund och regeringen vill att: Det ska inte längre vara möjligt att läsa upp godkända gymnasiebetyg på Komvux.
Ytterligare ett steg mot klassamhället, alla skall få en andra chans och alla ska ha möjlighet att kunna nå sina drömmas mål om de vill. Igenom att förhindra elever att läsa upp sina betyg på komvux sätts bara fler och fler käppar i hjulet får många av dagens elever. Alla är mycket väl medvetna om att gymnasietiden är en svår tid och det är inte alltid så lätt att vad man vill med livet osv. Igenom att förhindra elever från detta förhindrar det också deras framtidsdrömmar. De är långt ifrån säkert att man väljer att jobba inom det område man väljer att inrikta sig på gymnasiet, tider förändras och man växer upp och kanske får andra intressen, då skall de finnas möjlighet att läsa upp ämnen som man kanske inte ansåg lika vitiga för den inriktningen man hade på gymnasiet. Det kan också finnas andra omständigheter som gör att man vill läsa upp sina betyg. Det finns ingen som helst logik i att ta bort denna möjlighet, för en möjlighet är precis vad det är, inte en kostnad som regeringen och dess förvanter verkar tro.  Vi befinner oss dessutom i en värld som håller på att förändras, idag är de jobb som var vanligast för 20 år sedan inte alls lika vanliga och alla måste få möjlighet att byta inriktning i livet om man vill det. Jag skulle vilja påstå att detta är ett steg tillbaka i utvecklingen istället för framåt.
Vårt samhälle bygger på att vi gemensamt hjälps åt och hjälper varandra så att vi kan nå de mål vi vill nå.

Regeringen vill att Skolinspektionen lättare ska kunna ingripa mot skolor som inte sköter sig. Bland annat vill man komma åt problemet med glädjebetyg och obehöriga lärare. Den skola som trots kritik inte bättrar sig ska kunna få tillståndet indraget. I särskilt allvarliga fall ska en skola kunna stängas med omedelbar verkan.
Givetvis skall man ingripa om något är fel, men det gäller att hela tiden att ha en öppen dialog, det här är ett problem som inte går att göra något åt på en natt. Först och främst måste man titta på var det största problemet är sen rangordna den därefter och sedan utarbeta ett plan för hur man skall åtgärda dem, det här går inte på en dag, jag vet. Men jag tror inte löser sig att stänga ner skolor som missköts sig på X antal punkter heller. Vad händer exempelvis med eleverna? Lärarna? Igenom att arbeta fram ett program där man har en öppen dialog mellan skolan och inspektionen som skulle göra detta ifråga tror jag att många problem skulle kunna förhindras. Vi måste se till varje skolas bästa och se på vad de har för ekonomiska resurser osv. Det verkar så lätt för regeringen att säga att en skola som inte sköter sig, stänger vi. De verkar inte tänka på efterföljderna. Gällande obehöriga lärare är väl saken ganska klar, ge dem möjlighet till att läsa parallellt med sitt jobb utbilda sig till lärare. Bara för att det står på pappret att man är lärare betyder det inte att man är en bra lärare. Därför tycker jag de lärare som inte har fullständiga behörigheter skall få denna möjlighet.
Kort sagt titta på problemen och kom gemensamt fram till en lösning, allting måste inte ske på en gång. Finns inte denna möjlighet får man helt enkelt komma fram till en lösning där alla parter gör det som är bäst för eleverna, det är trots allt dem som det handlar om.

Det här var några utdrag av de nya förslagen. Som du ser finns det en hel del vår nuvarande regering borde tänka på. Deras politik gör inte skolan bättre för dem som bäst behöver den, enbart för dem som redan klarar den bra.

Vi befinner oss i en värld där världen går allt mer går mot höger, ja ni förstår säkert hur jag menar.
Detta är dess motpol, här kommer åsikter, ideer och känslor förmeddlas åt just vänster.
Det är dags att arbetarklassen sätter ner foten och visar sig ifrån den rätta sidan.
Det är dags nu.
ÅtVänster hittar vi framtiden.

//Jonas Martinsson