atvanster

Då jag nyligen insåg att största delen av mitt framtida liv kommer bestå av två eller möjligen tre saker nämligen skriva, läsa och tycka en jävla massa om olika saker, bestämde jag mig för att börja skriva här igen.

Hösten 2010 införs det i Sverige ett nytt system för ansökande in till Högskolan och Universiteten i Sverige. Ett system som bygger på att de som söker in hamnar i fyra olika grupper beroende på vad man har skolbakgrund d.v.s. vad om har gått på gymnasium i Sverige, utomlands, om man läst upp sina betyg på Komvux eller gjort högskoleprovet.
I detta system kommer de som gick ut med höga betyg ifrån gymnasiet att få förtur, har man sedan läst b respektive c kurser i vissa ämnen kommer man att få extra poäng vilket gör det lättare för dem som har det att komma in. Allt detta signerat vår nuvarande skolminister Jan Björklund (FP).

Låt oss titta på några exempel, har du läst International Baccalurate som räknas som ett väldigt krävande program på gymnasiet där du i slutändan får s.k. internationella betyg blir det helt enkelt svårare att komma in på ett svensk universitet eftersom du sätts i gruppen med utländskt betyg. Trots att du läst ett studieförberedande program på ett svenskt gymnasium på engelska för att få kompetens för både svenska och utländska vidarestudier så har du bara ¼ chans att komma in på det program eller den kurs du söker, vilket känns helt orimligt.

Ett annat exempel är den som vill läsa upp sina betyg efter gymnasiet på Komvux, i och med att personen i fråga har läst upp betygen hamnar den i en längre grupp endast för att personen valt att läsa upp sina betyg.

Fördjupar vi oss i ämnet kan vi titta på de som t.ex. väljer att läsa Industri-, El, Bageri- eller Frisör. Dessa kommer i framtiden inte alls behöva läsa några kärnämnen i och med att inte de behöver dem i sina framtida yrken. De har därför ingen som helst möjlighet att ändra jobbinriktning efter gymnasiet och kan därmed inte heller läsa på Högskola respektive Universitet.

Frågan vi ställer oss är hur ett barn som är 15 år kan veta vad den vill göra resten av livet?
Näe just det…

Vi anser att detta system är fruktansvärt då de kommer i längden generera till ökade klasskillnader och fler orättvisor i samhället, något vi starkt ställer oss emot. 
Det gynnar enbart de som har lätt för det i skolan och ser inte alls till den lilla människan.
Det finns inte en rimlighet att en 15 årig människa kan veta vad den vill göra resten av livet, det är helt orimligt ja det är rent av hemskt att man skall begära det av en 15 åring.
Inte nog med det, det sätter stop för alla som inte har ett gymnasiebetyg, att man inte går ut med ett fullständigt gymnasiebetyg är idag inte alls ovanligt och det finns flera anledningar till detta
Under gymnasiet befinner man sig de flesta i pubertet och det ofta då man formar sig till den man i framtiden skall bli och det finns en rimlighet att man kan ha det ansvarat på sig att veta vad man skall ägna sig åt resten av livet. Att gå ifrån högstadiet till gymnasiet är ett oerhört stort steg och det är inte alls ovanligt att gå in i väggen, blir deprimerad o.s.v. Därför är det omöjligt att begära av dessa ungdomar att de skall veta vad man vill göra resten av livet. Att man hamnar snett under gymnasietiden är inte heller helt ovanligt och anledningarna till detta kan vara många, men precis som ovan nämnda exempel är alla värda en andra chans.

Det enda det här systemet bidrar till är ökade klyfter och ett klassamhälle något som vi i Sverige varit kända för att inte ha sedan många år tillbaka. Vi tycker därför det är hemskt att vår nuvarande regering (Allinas För Sverige) har skapat detta system som i längden kommer få oss att gå tillbaka istället för framåt.

Bara för att man har ett högt betyg betyder inte det att man är lämplig för ett yrke t.ex. läkare eller psykolog, det handlar otroligt mycket personlighet och personlig värderingar och intresse som man inte alls kan se i ett betyg. Det är därför lämpligare att ha lämplighetstester för sådana utbildningar, givetvis krävs det viss kunskap sedan tidigare inom vissa ämnen men det skall absolut inte bara handla om det. Detta kommer i längden göra att det kommer finnas personer ute i landet som är högst olämpliga till sitt yrke. Att få höga betyg är ingen orimlighet och därför känns detta systemet väldigt föråldrat.
En kombination av betyg och lämplighetstester förespråkar vi, vilket i sin tur kommer att leda till att rätt personer hamnar på rätt yrken. Betyg är långt ifrån allt vilket Allians För Sverige verkar tro.

Sveriges anses vara ett modernt land men med detta system kommer vi gå tillbaka och vem vill det?
Låt oss kämpa för ett jämställt Sverige där alla har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter.

Tillsammans bygger vi för framtiden.
Det är dig och mig det handlar om.

Rösta därför Rödgrönt i nästa val.

Det är i skrivande stund lite mer än ett år kvar till valet 2010 och imorgon/idag bjuder ”Det rödgröna samarbetspartierna” till fest och temadag i Kungsträdgården.
Med detta kickar man igång förberedelserna inför valet nästa år och jag kan inte annat än säga att jag är glad. Efter tre år med skattesänkningar och politik som fört den lilla människan bakom ljuset känns det äntligen som vi kan se ljuset i tunneln.
Låt mig därför föra ordet under några minuter.

Så var det äntligen dags igen, val, visst är det så att det pirrar lite i kroppen. Visst det dröjer än ett bra tag till innan de riktigt stora valkampanjerna sätter igång men ändå känns det som saker och ting börja hända och det är inte annat än att man känner sig glad, glad för att vi går mot ett slut av en mandatperiod med en högerregering som bokstavligt talat spottat den lilla människan i ansikten.
Många ungdomar tycker politik är tråkigt och ointressant, jag tycker precis tvärt om, jag fullkomligt älskar politik, för jag vet att det går att göra skillnad om man gör sin röst hörd.

Poltik handlar inte om massa tråkigt pappersarbete och massa gamla gubbar i ful slips, det handlar om dig och mig och vår framtid, hur vi vill ha det när vi blir äldre och hur vi vill att våra framtida barn skall ha det.
Politik handlar om att förändra och förbättra.
Poltik handlar lika mycket om livet som om din favoritartist texter.

Att vi i skrivande stund befinner oss i stor finanskris har ingen undkommit, men det går att ta sig ur den och det går framförallt att se möjligheter i den. Det finns inget ont utan att det har något gott med sig.
Stunder som dessa ger upphov till en enorm kreativitet inte enbart inom kultursektorn utan också inom företagsmiljön, när det är svåra tider måste man hitta effektiva lösningar på det mesta och det är precis vad man gör i skrivande stund. Tyvärr så är det så att vår nuvarande regering håller tillbaka den kreativitet igenom att enbart tänka på att de förluster som många företag dras med.
Givetvis skall man inte underskattat den sortens tänkande men man måste se möjligheterna i problemen och det gör verkligen inte vår nuvarande regering.
Därför är det dags att de få kliva åt sidan för en betydligt mer kreativ regering.

Medierna har idag en otroligt stor makt på folks åsikter, något som på många sätt kan vara väldigt skrämmande. Politisk journalistik har gått och blivit lika mycket trend som schlagerfestivalen och det är fel, fel och åter fel.
Meningen med politisk journalistik är att den skall informera medborgarna om de alternativ som finns och vad varje parti står för i respektive åsikter. Det handlar inte om att påverka folk att rösta åt ett visst håll utan om att informera. Detta är något som framförallt de kommersiella medierna hållit på med.
Därför är det otroligt viktigt att vi bevarar den fina Public Service tradition vi har i Sverige, där vi igenom en reklamfri och åsiktsfri media får ut information om allt som händer i världen oavsett om det gäller valet 2010, schlagerfestivalen eller lokalnyheter.
För ett modernt samhälle är Public Service A och O.

Det är också dags att man släpper fram fler ungdomar i poltiken. Politik är ett maktspel där det gäller att ge och ta, men för tillfället är medelåldern alldeles för hög i den svenska riksdagen. Jag är övertygad om att om de rödgröna vinner valet kommer det bli en ändrig på detta, de är mycket väl medvetna om att de handlar lika mycket om deras framtid och därför kommer de också släppa fram betydligt fler ungdomar i poltiken, vem vet till valet 2014 kanske det är du som står längst fram och kämpar för de frågor du brinner för?

Miljöfrågan har på bara några år blivit en oerhört viktig fråga inom svensk poltik, visst Sverige är redan ett föregångsland på många sätt men den som är bra kan alltid bli bättre och med en rödgrön regering kommer kollektivtrafiken få ett uppsving tillsammans med de alternativa värmebränslena. Medan vår nuvarande regering verkar vilja satsa på att utveckla vårt vägnät, något som också är viktigt men då bör det sägas att vi har ett otroligt bra vägnät i Sverige som givetvis alltid kan bli bättre, men jag tror att fokusen borde ligga på de kollektiva alternativen, det är de som är framtiden.

Med en rödgrön regering kommer Sverige ta ett ytterligare ett kliv framåt när det gäller jämställdhet och intrigration något som vi vet sedan tidigare socialdemokratiska regeringar att det röda/rödgröna blocket är väldigt duktiga på.
Att saker skall vara jämställda borde egentligen inte vara en politisk fråga 2010 för det är i mina ögon så självklart. Alla människor skall ha samma möjligheter oavsett kön, läggning eller religion.
Med en rödgrön regering kommer det också bli så, det är jag övertygad om.

Jag skulle kunna fortsätta såhär i en oändlighet men jag tror ni har förstått mitt syfte nu.
För med en rödgrön regering kommer Sveriges framtid se betydligt ljusare än om allians för sverige får sitta kvar vid makten.

Jag känner mig hoppfull inför framtiden därför kommer jag med glädje och stolthet gå och rösta på Vänsterpartiet den 19:e september 2010.

Gör det du det du med, du kommer tjäna på det, det lovar jag.

Var och såg Morrissey i måndags i ett varmt Göteborg.
Känslorna inför spelningen var blandade trots allt, jag har älskat mannen sen jag såg honom första gången på ett blött Hultsfred 2004, just då var jag där framförallt för ett helt annat band och såg mer Morrissey som en rolig bonus. Men det var något som hände där, den där blöta kvällen 04, jag blev förälskad i en man som beskrev mina känslor precis som jag kände dem och det fanns en kompromisslöshet i hans sätt som jag inte känt sen jag blev knockad av Broder Daniel något år tidigare. Broder Daniel var för övrigt ända bandet som just vid det tillfället betydde något för mig. Henrik Berggren var och är en av få människor som fått mig att känna mig levande, han har alltid lyckats trycka på mina svagaste punkter i sina texter och jag kan därför inte sluta älska honom, trots att jag borde ha slutat göra det för flera år sedan.

Efter att ha älskat Morrissey och hans sätt att uttrycka sig i flera år fick jag äntligen chansen att se honom igen i måndags och det är här vi kommer till grejen.
Låtlistor och sådant känns överflödigt och det överlämnar jag till min andra blogg (omvandstatistik.blogg.se).

I en publik som vad jag upplevde det bestod av mestadels män har jag aldrig upplevt en sådan homoerotisk känsla i hela mitt liv.
Ja ni har sett bilderna på tjejerna som skriker när The Beatles klev upp på scenen en gång i tiden, samma skrik hördes ifrån män i alla åldrar just denna kväll.
Alla män runt om kring mig kramade varandra och betedde sig som 14 åringar tjejer som nyss sett någon ”idol artist”. Det var totalt kaos och när Morrissey gång på gång slet av sig skjortan på sitt klassiska sätt blev det ännu mer kaos de slängde sig efter de små tygbitarna som om de vore religiösa ting. Och min fråga är om inte vi kan lära oss någonting av det här?

Jo att det är okej att älska vem som helst oavsett kön eller läggning, det är det som fascinerar mig så oerhört mycket just med Morrissey, för han får människor att förenas som människor inte för deras läggning. Om man på något sätt kunde överföra detta på det vardagliga livet skulle världen se helt annorlunda ut. Jag menar inte att vi skall ta efter Morrissey på allt han gör eller säger, det jag menar är att han är en förebild för den moderna människan. Det finns inte längre några som helst regler för hur ett äktenskap skall vara, man och kvinna, kvinna och kvinna eller man och man, det spelar inte som helst någon roll.
Och just här tycker jag han spelar en väldigt stor roll. Han får människor att älska människor inte för vilket kön de har och det som är mest intressant är att han inte gör någon stor grej av det. I historien finns det många stora kämpar för både jämställdhet och lika könade äktenskap men det finns ingen som har lyckats få det att känna det så naturligt som just Morrissey. I Morrisseys värld finns inga regler för hur kärlek skall vara eller inte vara där är kärlek bara något som man känna med en människa, precis som det är i verkligheten och det är så otroligt vackert och lärorikt.
Jag vet inte vad det är för fel på värld idag, men allt handlar om att vi skall uppfylla vissa regler och krav, oavsett om det handlar om just förhållande eller om karriär, allt skall göras på ett speciellt sätt och följer vi inte dessa osynliga regler upplevs vi som konstiga och onormala. Inte undra på att det är så pass många som mår dåligt idag. Det går inte att leva ett liv fullt av regler, det går inte att leva ett liv där osynliga måsten förpestar vår vardag. Någon gång säger det stop, det behöver inte göra det när du är 22, 30, 40 eller för den delen 50.
Vi måste stanna upp och titta varandra i ögonen och fråga oss själva om vi vill leva i en värld där allt handlar om krav och regler som vi själva tillsammans med våra förfäder skapat bara för att vi anser att en lyckad människa ska vara på det sättet. Allt blir inte bättre bara för att vi får mer pengar, kommer på fyndiga uppfinningar som får vårt liv att bli mer och mer bekvämt.
Vi måste stanna upp och känna oss mänskliga.
Om vi fortsätter leva våra liv på det sättet vi lever idag kommer det sluta med en förskräckelse, livet går inte ut på att bli bättre än sin granne, livet går inte ut på att bli kändis och bli ihågkommen för att man var med i en dum dokusåpa på 00-talet.
Framförallt handlar inte allt om media, vilket folk verkar tro idag.
Låt mig ge er några intressanta exempel.

Melodifestivalen är ett av de största mediala spektakel som händer i vårt avlånga land, låtar och artister skrivs upp till skyarna och experter tipsar om vilken låt och artist som skulle gå bäst hem i Europa, därefter röstar folket just på denna artist, bara för att media påstår att de har rätt. Medias uppgift är att bevaka och rapportera om vad som händer, inte att tycka saker, tycka saker kan man göra i krönikor men inte mer.
Ett annat intressant exempel.
Valet 2006.
Moderaterna går ut med att de bildat Allians för Sverige tillsammans med de andra högerpartierna och får därför stod plats i media. Överallt står det om ”Nya Moderaterna” och deras poltik och det skrivs på ett sätt som får vänsterpartierna att verka mossiga och omoderna. Det skrevs aldrig rakt ut men tittar man på vilka som fick mest plats upplevde jag som vanlig åskådare att just Allians för Sverige fick mest plats, för de var något modernt och nytt.
Vad har detta då att göra med en Morrissey konsert i Göteborg en somrig dag i juni 2009, jo att vi idag är styrda av regler över hur något skall vara, det är inte regler som står skrivna i någon lagbok, det är regler som vi skapat själva igenom att låta samhället bara fortsätta utvecklas utan någon som helst eftertanke, vi har skapat ett ideal för hur något skall vara och det lever vi efter oavsett om vi vill det eller inte. Dessa ideal håller på att få förödande konsekvenser då jag tillsammans med min och mina kommande generationer mår allt sämre och sämre eftersom vi har massa regler att följa som vi egentligen aldrig velat skapa eller för den delen varit med och skapat. Hajar ni?
Det sägs att vi har alla möjligheter i världen och jo det vi, men det är möjligheter som har en sur eftersmak av regler som vi alltid måste följa.
Därför anser jag att Morrissey är en förebild för vi behöver faktiskt inte vara något mer än just människa.

Läser i tidningarna om Jan Björklunds förslag på hur grundskolan skall bli bättre och jag kan inte bli annat än mörkrädd. Folkpartiets ledare vill inte bara att kunskap skall bli en klassfråga, han verkar dessutom njuta utav att stöta ut dem som redan är utstötta ännu mer.
Låt oss titta på några exempel.

Björklund  och regeringen vill att: Elever som stör eller som beter sig olämpligt ska kunna stängas av, efter beslut från rektorn.
Du har inte funderat att titta på vad som ligger till grund varför eleven i fråga är stökig och störig i skolan? Det finns alltid en anledning till varför en elev beter sig på ett visst sätt, igenom att stänga av stökiga elever stänger man också ute dem ifrån samhället vilket i sin tur kan leda till större problem i framtiden. Det här är både fel och skrämmande. Istället för att eleven kommer på fötter kommer detta sannolikt leda till att eleven i fråga ställer till med ännu fler problem eftersom ingen ser eller lyssnar på honom. Jag menar givetvis inte att man skall försvara de elever som stör och förstör i skolan men det gäller att se till helheten och fråga sig varför vissa elever beter sig som de gör. Med folkpartiets skolpolitik kommer klyfterna växa ännu mer och klassamhället kommer bli tydligare och tydligare. Igenom att lyssna på eleven gör vi både samhället och personen i fråga själv en tjänst. De snabbaste och enklaste lösningarna är inte alltid de bästa även om det kan se ut så till en början. Igenom att arbeta långsiktigt kommer problem att minskas ju mer rutin vi får, dessutom skonar vi de elever som hamnat snett ifrån att gå sig ännu längre ner i fördärvet.

Björklund och regeringen vill: Införa antagningsprov till elitklasser i teoretiska ämnen, som matematik och naturvetenskap.
Elitklasser bidrar bara ännu mer till det s.k. klassamhället där vissa människor får bättre möjligheter än andra. Det finns ingen som helst rättvisa i det här någonstans. Givetvis skall elever som är extra duktiga på vissa saker i skolan få stimulans men inte igenom en uppdelning av ”bra” och ”mindre bra” elever. Det skulle istället kunna skapas grupper på skolan för elever som har lättare för exempelvis matte, precis som det finns grupper för elever som har det lite svårare, på det viset uppmuntras eleverna på ett kreativt och konstruktivt sätt. Elitklasser skulle också medföra vissa sociala svårigheter.
I grund och botten handlar tycker jag skolan handlar om att alla skall ha lika möjligheter och med elitklasser försvinner denna tanke, barn kommer sållas redan på lågstadiet och det kommer bli svårare för medelmåttorna och de som ha svårt för det i skolan att ta sig fram, alla skall ha lika möjligheter.
Gemensamhet ger styrka.
Björklund och regeringen vill att: Det ska inte längre vara möjligt att läsa upp godkända gymnasiebetyg på Komvux.
Ytterligare ett steg mot klassamhället, alla skall få en andra chans och alla ska ha möjlighet att kunna nå sina drömmas mål om de vill. Igenom att förhindra elever att läsa upp sina betyg på komvux sätts bara fler och fler käppar i hjulet får många av dagens elever. Alla är mycket väl medvetna om att gymnasietiden är en svår tid och det är inte alltid så lätt att vad man vill med livet osv. Igenom att förhindra elever från detta förhindrar det också deras framtidsdrömmar. De är långt ifrån säkert att man väljer att jobba inom det område man väljer att inrikta sig på gymnasiet, tider förändras och man växer upp och kanske får andra intressen, då skall de finnas möjlighet att läsa upp ämnen som man kanske inte ansåg lika vitiga för den inriktningen man hade på gymnasiet. Det kan också finnas andra omständigheter som gör att man vill läsa upp sina betyg. Det finns ingen som helst logik i att ta bort denna möjlighet, för en möjlighet är precis vad det är, inte en kostnad som regeringen och dess förvanter verkar tro.  Vi befinner oss dessutom i en värld som håller på att förändras, idag är de jobb som var vanligast för 20 år sedan inte alls lika vanliga och alla måste få möjlighet att byta inriktning i livet om man vill det. Jag skulle vilja påstå att detta är ett steg tillbaka i utvecklingen istället för framåt.
Vårt samhälle bygger på att vi gemensamt hjälps åt och hjälper varandra så att vi kan nå de mål vi vill nå.

Regeringen vill att Skolinspektionen lättare ska kunna ingripa mot skolor som inte sköter sig. Bland annat vill man komma åt problemet med glädjebetyg och obehöriga lärare. Den skola som trots kritik inte bättrar sig ska kunna få tillståndet indraget. I särskilt allvarliga fall ska en skola kunna stängas med omedelbar verkan.
Givetvis skall man ingripa om något är fel, men det gäller att hela tiden att ha en öppen dialog, det här är ett problem som inte går att göra något åt på en natt. Först och främst måste man titta på var det största problemet är sen rangordna den därefter och sedan utarbeta ett plan för hur man skall åtgärda dem, det här går inte på en dag, jag vet. Men jag tror inte löser sig att stänga ner skolor som missköts sig på X antal punkter heller. Vad händer exempelvis med eleverna? Lärarna? Igenom att arbeta fram ett program där man har en öppen dialog mellan skolan och inspektionen som skulle göra detta ifråga tror jag att många problem skulle kunna förhindras. Vi måste se till varje skolas bästa och se på vad de har för ekonomiska resurser osv. Det verkar så lätt för regeringen att säga att en skola som inte sköter sig, stänger vi. De verkar inte tänka på efterföljderna. Gällande obehöriga lärare är väl saken ganska klar, ge dem möjlighet till att läsa parallellt med sitt jobb utbilda sig till lärare. Bara för att det står på pappret att man är lärare betyder det inte att man är en bra lärare. Därför tycker jag de lärare som inte har fullständiga behörigheter skall få denna möjlighet.
Kort sagt titta på problemen och kom gemensamt fram till en lösning, allting måste inte ske på en gång. Finns inte denna möjlighet får man helt enkelt komma fram till en lösning där alla parter gör det som är bäst för eleverna, det är trots allt dem som det handlar om.

Det här var några utdrag av de nya förslagen. Som du ser finns det en hel del vår nuvarande regering borde tänka på. Deras politik gör inte skolan bättre för dem som bäst behöver den, enbart för dem som redan klarar den bra.

Vi befinner oss i en värld där världen går allt mer går mot höger, ja ni förstår säkert hur jag menar.
Detta är dess motpol, här kommer åsikter, ideer och känslor förmeddlas åt just vänster.
Det är dags att arbetarklassen sätter ner foten och visar sig ifrån den rätta sidan.
Det är dags nu.
ÅtVänster hittar vi framtiden.

//Jonas Martinsson